Det är svårt att säga precis när skriftutbyte börjat i världen, men troligen börjades utbyten i slutet av 1600-talet. I Finland började publikationsbytet cirka år 1750 i dåvarande Kungliga Akademien i Åbo. Finska Vetenskaps-Societeten var det första finländska vetenskapliga samfundet som utövade skriftutbyte från år 1843. År 1899 grundades Vetenskapliga samfundens bibliotek och Vetenskapliga samfundens delegation. I början bestod delegationen av nio samfund och bara en anställd, bibliotekarien, som även fungerade som delegationens sekreterare.

Rätt snabbt efter grundandet av delegationen och biblioteket började utrymmena bli trånga. En orsak till utrymmesbristen var att samfundens anskaffningar inte koordinerades på något sätt, varför flera exemplar av samma serie kunde fås inom olika samfunds byten. Regeringen anvisade nya lokaler i Ständerhuset först år 1931.

År 1967 godkände Finland Unescos konvention om utbyte av publikationer enligt vilken Vetenskapliga samfundens bibliotek fungerade som en nationell bytescentral. I samband med nedläggningen av Vetenskapliga samfundens bibliotek föreskrevs år 1978 genom lag om ställningen av bibliotekets personal.

Under åren 1979–80 upplöstes bibliotekets samlingar som placerades vid universitetsbibliotek runtom i Finland, men så att ett exemplar av varje publikation blev kvar i Helsingfors. Nya Bytescentralen för vetenskaplig litteratur som inrättades skulle i fortsättningen sköta skriftutbytet, alltjämt under delegationen.

År 2006 stiftades lagen om Vetenskapliga samfundens delegation och då fungerade bytescentralen som en motivering då den skött en officiell uppgift som nationell bytescentral.